Sjukt

Tänkte bara visa er hur min stora starka karl såg ut för drygt 7 månader sedan. Tycker ni att "sjukhusbilder" är otäcka så kan ni hoppa över detta inlägg..

Jag kommer ALDRIG glömma den stunden när hans tvillingbror ringer till mig på jobbet och säger att Nicklas har varit med i en bilolycka och ligger på IVA. Med hormoner till tusen (gravid i v. 22+0) och nerverna utanpå åkte vi (jag, svärfar och tvillingbrodern) sedan till Eksjö, bara för att, i stort sett, vinka av den medvetslöse/nedsövda Nicklas som fick åka vidare till Sahlgrenska. Den där dagen minns jag som om den var igår... Minns hur jag låg hemma i mammas och pappas soffa och skakade och bara väntade på att en neurolog skulle ringa mig. Helt SJUKT att tänka tillbaka på. Jag minns det som igår, men samtidigt känns det sååå himla långt bort.

Det har gått sakta framåt (med ändå så fort) och nu är han, tack och lov, nästan helt återställd. Några dagar efter olyckan stod det klart att han skulle klara sig, men vad följderna skulle bli kunde de inte säga... Han hade lika gärna kunnat avar helt personlighetsförändrad och förlamad. Det tog t.ex. ca. 1 vecka efter att han hade vaknat (3 veckor efter olyckan) innan jag kände igen hans personlighet (han var väldigt virrig och hade sjukt dåligt minne) och 5 veckor innan han kunde gå.
Efter 9 långa veckor fick han äntligen komma hem, men då var det lång väg kvar..
Men han är en riktig kämpe, och nu mår han bra. Han har börjat jobba nyligen igen, och det går bra. Så bra att han ska testa att jobba halvtid redan nästa vecka...
Ni anar inte hur skönt det är!

Först nu börjar det gå upp för mig hur jobbigt vi har haft det under våren. Med min oro (för både Nicklas och för kommande bebis.. och för hur mycket av min man jag skulle "få tillbaka") och grym trötthet och yrsel för Nicklas. För att inte tala om hur Vilme måste ha mått när han såg hur vi mådde...

Usch egentligen vill jag inte ens tänka på allt det här, men det är ganska oundvikligt. Den där dagen, den 1/2 2008, ska jag ALDRIG glömma. Utan tvekan är det den värsta i mitt liv!

Nicklas jag ÄLSKAR dig, och jag är så glad att du är du! :)


Första kvällen när vi kom till NIVA på Sahlgrenska i Göteborg. Med alla maskiner, infarter och slangar...


Hela "maskinparken". tror att jag räknade någon gång och fick det till 15 olika kontroller och mätare som hade stenkoll på Nicklas.
(Självklart har han godkänt att jag lägger ut dessa bilder..)


Tänk vad skört livet är, och vad fort det kan ändras.

Dagens andra motto: Ta hand om dem du älskar, för man kan ALDRIG veta hur länge man får ha varandra...