Vi lever än...

Men blogglusten är inte alls på topp. Kanske den kommer åter (man kan ju alltid hoppas) eller så gör den det inte...

Dagarna tuffar på, och vi gör "bara det gamla vanliga" och då är det inte så kul att blogga om...

Bjuder på lite bilder så länge, så får vi se om vi ses igen!

Jul och nyår..

..är nu över och som vanligt har det gått hur fort som helst. Man har så mycket förväntningar och tankar om hur det ska bli och sen bara är det över på ett litet kick. Tråkigt!

Vi har iallafall haft det trevligt båda helgerna. Julen firades hemma hos oss med min familj och nyår firades i Karlskrona hos systeryster. Idag kom vi hem därifrån och det är alltid lika skönt. Hur trevligt och kul man än har när man är borta så älskar jag att komma hem till mitt eget hus.

Usch, har inget bloggsug alls just nu, så jag lägger ner det här. Ska gå och lägga mig istället. Lite bilder kan ni få, och så hoppas jag att suget kommer tillbaka snarast. Kanske redan imorgon...


Här kommer tomten. Han skojade lite med barnen och låtsades gå fel, och Vilme blev förtvivlad. Så kusin Meja fick ropa på honom så han kom rätt.


Såhär trött var Vilme ca. 23.30 på nyårsafton. Men ha ville INTE gå och lägga sig, utan skulle se fyrverkerierna. Väl ute vid tolvslaget var han såklart skittrött och blev ledsen för att det smällde så vår lilla familj fick glatt gå in igen och pussas i fönstret istället. Sedan somnade Vilme ca. 5 minuter efter det. Eira lade sig i vanlig tid, men för att hon inte skulle vakna så förjordat tidigt på morgonen efter så tog vi upp henne runt 22 igen. Sedan somnade hon vid 01 och sov till 9. Godkänt!


En bild på min älskade plutta från juldagen (tror jag). Bara för att hon är så söt!

Nej, nu orkar jag inte mer. Återkommer när andan faller på....

Sov gott!!

God jul!

Det slog mig just att jag inte har uppdaterat på flera dagar. Vi lever! Jag har bara lite annat att styra med... Ni vet, grisen ska slaktas, granen ska huggas och huset ska skuras. Såhär inför jul har jag lite svårt med tiden... hahaha!

Så jag återkommer när tiden finnes!

Ute på äventyr + dagisbekymmer

Idag har Eira och jag varit på ett litte äventyr. Det var verklige på tiden nu kändes det som. Vi har knappt varit utanför samhället sedan barnen blev sjuka förra veckan... Så idag åkte vi till Camilla och Leo. Mycket trevligt! Även om lilla Leo inte var på sitt bästa humör eftersom han hade fått spruta igår, så hann vi med att prata ikapp oss lite.


Leo har en skitcool stol som Eira bara var tvungen att provsitta :)


Såhär snygg blir man när man har ätit en hel burk HIPP nudlar och grönsaker (som förövrigt var MYCKET gott enligt Eira) och gnuggar sig i ögonen. Leo hade dessutom bara mjuka haklappar, och det funkar inte på lilla damen. Då sitter hon bara och tuggar på den istället för att äta... Men lite tvätt har väl ingen dött av..?? :)

Imorse när jag lämnade Vilme så pratade jag med ur personlanen om när Eira skulle börja... Han sa att det finns massa barn på kö, men väldigt få platser. Panik! Visst har jag vetat om situationen, men nu när han pratade om det så blev det så himla verkligt. TÄNK om vi inte får någon förskoleplats till Eira? Vad fasen gör vi då? Jag har ju tänkt att börja plugga i Augusti (om jag kommer in). Nicklas kan ju säkert vara hemma ett tag, men längre än till jul får vi inte ihop det rent ekonomiskt...och vad är det som säger att det är lättare att få plats efter jul när ingen slutar "naturligt"?
Vi bor ju på en väldigt liten ort med bara en förskola, med en avdelning. Förskolan ligger i ett stort hus med en massa tomma lokaler, så personalen tycker ju att man kan öppna en till avdelning. Men i vår skitkommun lär väl inte det hända...
3 stycken slutar till hösten pga. att de ska börja skolan. 7 bebisar har fötts under året nu, och de lär ju vilja komma in förr eller senare...+ att det tydligen finns fler barn utifrån som står på kö.

Sen är jag lite tveksam till vad jag tycker om att sådana som inte bor i samhället ska ha sina barn här. Rent egoistiskt så tycker jag ju att vi som bor här borde ha förtur, men så är det ju inte såklart. Men att folk som hör till en helt annan del av kommunen ska ha sina barn här bara för att de passerar på vägen till jobbet tycker jag känns lite sådär... (Nu finns det 4 syskonpar, totalt 8 barn, som inte hör till samhället, varav två av dem kanske slutar när de bestämmer sig vart de ska bo).
Såklart har de ju sina platser och det kan ju ingen ta ifrån dem (tror jag iallafall), men det skulle ju kännas väääldigt konstigt om nu Eira inte skulle få plats när det är dags. Viss syskonförtur finns, men det finns också en regel att de inte kan hålla en plats mer än två månader. Så t.ex. om vi har sökt till augusti och står först i kön, så kan det alltså komma någon som vill ha platsen i juni istället. Då går platsen till "den nya" istället. Egentligen en rimlig regel. Men det känns så surt.
Jag menar, allt står och faller med om vi får någon plats eller inte. Skjutsa iväg Eira till ett eget ställe känns inte som ett alternativ, och att Vilme skulle byta förskola finns inte på kartan. Dessutom skulle vi behöva två bilar om de inte skulle gå här i samhället, för vi kan ju knappast begära att de som pappan åker med till jobbet (de kör en dag/vecka ungefär) ska hämta våra barn på dagis. Dessutom skulle de inte få plats...

Jag vet, det är ju långt kvar och mycket kan hända, men jag kan inte sluta tänka på det. Skit också!

Luciafirande...

Som tur var så hann ju Vilme bli frisk till dagens luciafirande. Men någon lucia skulle han ju inte vara såklart. Däremot gick han med på att vara tärna, och han blev sååå fin. Gullet!
Dessutom blev jag mycket förvånad över att han faktiskt både sjöng med i sångerna och gjorde rörelset till trots att både mamma, pappa, farfar, mormor och morfar var i publiken. Så duktig var han.

Efter sången bjöds det på fika och sedan åkte mormor, morfar, farfar och pappa till jobbet. Eira och jag tog en promenad hem, och här sitter vi nu. Har inget att göra, och jag är så himla uttråkad. Skönt att det blir jul snart så det händer något om dagarna.
Imorgon ska jag till Camilla och på torsdag hoppas jag att mina "mammavänner i byn" vill umgås med mig. Vi får se!




Såklart var lillasyster också "utklädd". ...och hon sover egentligen inte. Det är bara omöjligt att ta kort i mörket på Eira. Blixten ni vet..:)

Lugnet har lagt sig

Nu är det lugnt i huset. Barnen sover, disken är diskad, huset är undanplockat, lampor är släckta, mysbelysningen tänd och allt detta vid 18.45. Det fattas bara lite ljus, men det ska jag fixa snart. Lovely! Detta är helt klart den bästa stunden på dagen. För hur mycket man än älskar sina barn så är det grymt skönt när de sover... Eller hur?
Nicklas och jag pratade just om att vi aldrig skulle byta bort den här stunden på kvällen. Vi har ju lite "problem" med att våra barn vaknar väldigt tidigt på morgonen, men aldrig att vi skulle byta. Hemska tanke att ha barnen uppe hela kvällarna bara för att de ska sova lite längre på morgonen.. (fast det är i vilket fall som helst inget alternatv för oss eftersom Vilme vaknar lika tidigt oavsett läggtid) Då sover man ju bort sin "ensamtid". Alla föräldrar kanske inte behöver den, men vi gör det absolut.

Idag har vi haft en riktig tråkdag. Pappan har jobbat som vanligt och ÖF hade ju julavslutning redan förra veckan, så dit kunde vi ju inte åka. Den enda kompis som finns till Vilme här ute kunde inte leka och min påhittningsförmåga var lika med NOLL. Så vad har vi gjort då? Jo, vi var ute i förmiddags i det gråa tråkiga vädret. Det bröjade bra, men som vanligt spårar Vilme ur efter en stund. Idag fick jag lägga honom över Eiras vagn för att öht. ta mig hem. GAHH!
På eftermiddagen har vi bråkat, bakat små hjärtkakor av smördeg till julafton, bråkat, kollat på film, kissat ner oss (Vilme då såklart), bråkat osv. Kul dag va?

Eira har även hunnit med att göra sitt första bus. Det roliga var att det var EXAKT samma bus som var storebrors första :).


Vilme april 2006


Eira december 2008

Eira är en dryg månad äldre än vad Vilme var vid bustillfället. Mest oroväckande av allt är att de FULA kaklet fortfarande sitter kvar efter tre år i detta hus. Det trodde jag aldrig... Men kök är ju dyrt, och man blir väl kanske lite hemmablind (Men erkänn att ni är grymt avis på mitt kakel?). Fast i vår har vi iallafall bestämt att det ska bort! Vi ska inte riva ut hela köket, för det har man inte råd med som mammaledig och sjukskriven, men vi ska byta bänkskivor och fixa kaklet iallafall. Tror att det kommer bli en grym skillnad!

Nu åkte Nicklas och tränade så nu har jag en hel kväll alldeles för mig själv till på köpet. Härligt!

Idag har vi kalasat

Så nu är vi friska. Vilme var pigg redan igår så han, Eira och pappan var hos farfar och lussade. Han lekte på som vanligt och var så pigg. Efter lunch däremot så fick han feber igen, men han var mycket piggare än i fredags. Idag är han frisk på riktigt. Hoppas vi får vara friska nu ett tag. Det räcker med sjukdomar nu tycker jag.

Idag har vi haft kalas för min lillebror. Han bjuder aaaldrig hem oss till sig , så kalaset fick vara här istället. Dock fick han både handla och laga maten själv. Rätt ska va rätt. Men gott blev det. Fetaostbiffar med potatisgratäng, mkt gott!
Till efterrätt blev det äppelpaj och dajmglass. En väldigt god komination även om det låter lite konstigt...


SmutsEira myser med morfar


Vilme fick sig en klippning av frisörmormor. O så snygg han blev! :)

Nu är det dags att plocka undan i huset och lägga kidsen...och imorgon är det redan måndag igen. ..och sen är det snart bara en vecka kvar till jul. SJUKT!